Säpo

Ensamagerande

Under de senaste åren har antalet fall av terrorattentat och våldshandlingar som genomförts av ensamagerande gärningspersoner med ideologiska motiv ökat i västvärlden. Flera europeiska exempel finns från 2016. Säkerhetspolisen bedömer att vid ett eventuellt attentat mot Sverige skulle gärningspersonen troligen vara en ensamagerande.

Säkerhetspolisens bedömning är att om ett attentat genomförs i Sverige under det närmsta året skulle det troligen genomföras av en ensamagerande gärningsperson, även om ett komplext attentat med flera gärningspersoner fortfarande är möjligt. En ensamagerande gärningsperson skulle kunna motiveras av en politisk eller religiös våldsbejakande extremistisk ideologi. Säkerhetspolisen bedömer dock att det främsta attentatshotet mot Sverige kommer från den våldsbejakande islamistiska miljön. Det är därför mest troligt att en potentiell ensamagerande gärningsperson är inspirerad av al-Qaida eller Islamiska staten (IS).

En sådan person skulle kunna vara återvändare från ett konfliktområde som Syrien eller Irak, eller ha radikaliserats utan att ha lämnat Sverige. Personen skulle troligen agera utifrån generella uppmaningar från vålds­bejakande islamistiska grupper utomlands.

Ensamagerande bakom tidigare attentat

I Sverige har ensamagerande gärningspersoner inspirerade av våldsbejakande islamism vid några tillfällen genomfört eller planerat att genomföra terrorattentat. Ett exempel är självmordsattentatet på Bryggargatan i Stockholm i december 2010. Gärningsmannen Taimour Abdulwahab hade sannolikt för avsikt att injaga allvarlig fruktan i den svenska befolkningen och avsikt att betydligt fler än han själv skulle dödas.

Ytterligare exempel är den 20-årige man, född och uppvuxen i Sverige, som i juni 2016 dömdes till fem års fängelse för förberedelse till terroristbrott. Tingsrätten bedömde att hans agerande var inspirerat av våldsbejakande islamism och utredningen visade att gärningsmannen agerat helt ensam.

Attentat i andra länder

Det finns också ensamagerande gärningspersoner som motiveras av en generell främlingsfientlighet. Utanför Sverige är atten­taten som genomfördes av Anders Behring Breivik i Oslo och på Utöya i juli 2011 exempel på en ensamagerande aktör inspirerad av främlingsfientlighet. Ett annat exempel från juni 2016 är mordet på den brittiska politikern Jo Cox som, i samband med ett valmöte inför Storbritanniens folkomröstning om fortsatt EU-medlemskap, dödades av en 52-årig man som agerade utifrån en högerextrem och nationalistisk motivbild.

Komplex bevekelsegrund

Ensamagerande gärningspersoner är en utmaning för Säkerhetspolisen. Analys av tidigare genomförda attentat har visat att vad som motiverar personer att genomföra dessa varierar, och det är svårt att hitta en profil eller specifika egenskaper som är utmärkande för just ensamagerande.

Tidigare studier visar också att det är vanligt att ensamagerande gärningspersoner lider av någon form av psykisk ohälsa och de har levt under en högre grad av stress kopplat till deras privat- eller yrkesliv. De ideologiska motiven kan i sådana fall läggas till i ett senare skede. Vad som i dessa fall är den huvudsakliga anledningen till ett eventuellt angrepp kan vara svårt att avgöra. Men det är sällan den psykiska ohälsan som är den huvudsakliga anledningen till att människor blir ensamagerande. Det handlar oftast om en kombination av personliga motiv, psykisk ohälsa och influenser utifrån.

Propaganda som våldsbejakande extremister sprider på internet fyller i många fall en funktion i radikalisering av ensamagerande. En personligt upplevd frustration förklaras och sammankopplas med en våldsbejakande extremistisk ideologi, vilket bidrar till att skapa en känsla av ”vi och dom”. Det här förstärker radikalisering och sänker tröskeln för våldsanvändning. I vissa fall kan det handla om ett slags ideologisk fernissa som alltså används för att rättfärdiga en våldshandling.

Lämnar få spår

Eftersom ensamagerande gärningspersoner har få eller inga kontakter med andra personer lämnar de färre spår för Säkerhetspolisen att upptäcka. Men studier av ensamagerande har visat att de oftast avslöjar sina avsikter i förväg på något sätt. Det kan exempelvis ske genom inlägg på sociala medier eller i samtal med närstående. Det är därför viktigt att sådana signaler tas på allvar och förmedlas vidare till Säkerhetspolisen och rättsvårdande myndigheter.